Under en semesterresa till Kreta fick jag några dagar före hemresan problem med att min rullstol blev skev och drog åt ett håll. Den blev med andra ord väldigt svårmanövrerad.

Vid hemkomsten kontaktade jag hjälpmedelscentralen för att de skulle kunna åtgärda felet. Efter några dagar ringde man och sa att nu var rullstolen klar att använda igen.

Rullstolen levererades hem till mig av en bastant dam som trumpetade när hon kom in i hallen ”Man skall vara rädd om sina hjälpmedel”. Eftersom jag anser att jag sköter de hjälpmedel som jag får på bästa sätt förstod jag inte vad hon avsåg. Det är väl ändå så att avsikten är att hjälpmedlen är till för att användas.

Sen fortsatte damen ”Det här kunde blivit dyrt för Scan air”.  Normalt brukar alla som arbetar på hjälpmedelscentralen vara jättetrevliga och hjälpsamma så jag blev något konfunderad. Sen blev jag full i skratt. Flygresan hade inte skett med Scan air så varför de skulle betala något är svårt att begripa. Oavsett flygbolag så hade ju inte skadan skett under flyg transporten.

Det gäller tydligen att ha, högt flygande planer, för att få budgeten att gå ihop.

 

”Bygget” målad 1967 av Bill Flodin (1934-1976)

 

Väl mött en flygande hjulben

 

Annonser

Att åka färdtjänst kan vara ett äventyr.

En gång när jag blivit hemskjutsad och skulle få hjälp in i mitt hus så hängde sig chauffören på rullstolens handtag med påföljd att stolen slog runt. Jag gjorde en frivolt och hamnade långt ute på trädgårdsgången.

Chauffören trodde antagligen att kör handtagen var till för att vila sig på. Kan nog tillstå att jag inte är i skick att göra frivolter eller andra gymnastövningar vare sig med eller utan rullstol. Han stirrade förskräckt på mig som om jag orsakat det hela. Tog ett rejält tag i min jacka och hävde upp mig i stolen. Sen skjutsade han in mig i min hall slog igen dörren och försvann. Där satt jag blåslagen med en stor bula i pannan. Det tog en stund innan jag fått av mig jacka och kommit i ordning. Ett är säkert att i vissa lägen gäller det att se över sin olycksfalls försäkring.

 

” Stormig Hemfärd” målad 1975 av Bill Flodin.

 

Väl mött gymnasten Hjuben

 

 

 

Att åka färdtjänst kan vara ett äventyr.

 En gång trodde en chaufför att rullstolen gick att fälla ihop med hjälp av bagageluckan. Detta är inget man kan rekommendera. Stolen blev så ihop tryckt att den absolut inte gick att fälla upp igen.

Efter flera tappra försök att få den att likna en rullstol så undrar chauffören ”Kan du gå in själv” Undrar varför han trodde det. Särskilt om man har rullstol med sig. ”Nej svarar jag”. Vad gör vi då undrar chauffören. Du får gå in till mig och hämta en extra rullstol och bära in den du förstört svarar jag.

Tur att man har en reserv på HJUL.

 

”Smides Hammaren” målad av Tony Warren.

 

 

Väl mött Hjuben

 

Skulle ta en tur ut till kyrkogården för att sätta lite ljus och blommor på anhörigas gravar så beställde därför färdtjänst resa dit. Det är en större så kallad skogs och natur kyrkogård.

Eftersom jag gjort många turer dit så vet jag givetvis vart på kyrkogården jag skall. Chauffören som hämtade mig hade en helt egen åsikt om vart på kyrkogården vi skulle.

Trots mina protester så drog han iväg åt helt annat håll än dit jag tänkt. Han körde upp på ett högt berg och in på en smal grusväg som lutade jätte brant. Där lyckades han få motorstopp. Eftersom han inte fick igång bussen igen undrade jag om han kunde fälla ner liften och släppa av mig. Men se det gick inte. Han kunde tydligen inget om vare sig lift eller motorer så han gav sig istället iväg för att ordna en servicebil. Där blev jag sittande i bussen 1 tim.40 minuter. Jag försökte tilta ner stolen så mycket som möjligt eftersom jag nästan hade knäna under hakan. Det var inte lätt att sitta i en permobil i den lutningen. Tur att stolen var fastbunden i bussen.

Efter en timma var jag nästan desperat. Jag tänkte ringt 112 men ringde i stället till beställningscentralen. Därifrån kontaktades chauffören och jag fick veta att han strax skulle vara tillbaks med hjälp. ”Snart” det var efter ytterligare 40 min.

När servicebilen med mekaniker anlänt så undrade han varför chauffören inte fällt ner liften och fått ut mig. Sa då att jag bett honom detta men att det inte gick. På en minut fick servicemannen ut mig. Berättade då hur länge jag suttit och väntat. Då säger chauffören ”Ja men du måste ju vänta eftersom jag ska köra dig dit du ska” varpå jag svarar ”Det ska du Absolut inte. Jag kör själv eftersom jag i nuläget inte har tänkt bosätta mig på kyrkogården”.

Fick åka en lång sträcka tillbaka eftersom jag inte ens var på rätt sida av kyrkogården. Men trots alla incidenter så fick jag äntligen uträttat det jag skulle innan blommorna hann vissna.

Denna chaufför visade tydligt att folk i rullstolar ska man inte lyssna på. Kan garantera honom att sitta i rullstol inte inverkar på förståndet.

 

”Kyrkogård i sommarsol” målad 1887 av Gottfrid Kallstenius. Asgard Galleri & Konsthandel

 

Väl mött en levande hjuben

Under den tid som jag fortfarande kunde arbeta trots att jag är rullstolsbunden råkade jag ut för följande komiska händelse i samband med att jag blev körd från mitt arbete till min bostad.

När vi kom fram öppnade chauffören bildörren åt mig och gick sedan till baggage luckan för att lyfta ut min rullstol. Väl där ropade han flera gånger högt och ljudlikt ”Sitt kvar där och gå ingenstans” Under tiden han gör i ordning rullstolen ropar han igen ”Gå ingenstans”.

När han kommer fram med rullstolen utbrister jag glatt ”Det är inte ofta någon ber mig att inte gå någonstans”. Han blir riktigt förskräckt och ber om ursäkt. Han förklarar att han föregående resa kört några förvirrade personer som han fått jaga runt hela kvarteret.

Undrens tid är inte förbi. Det finns fortfarande någon som tror att jag kan springa. Skämt åsido det förekommer allt för ofta att man behandlas som mindre vetande för att man sitter i rullstol.

Då kan man påpeka för vederbörande att det är fel på benen och inte i huvudet.

”Dansande träd”

 

 

Väl mött sprinter hjulben.

Vi var två lag från Borås som reste ner för att delta i den årliga tävlingen ”Malmö open” i boccia för handikappade. Det brukar vara deltagare från hela norden och vara bra anordnade tävlingar.

Efter en trevlig bussresa blev vi inkvarterade på ett hotell i centrala Malmö. Vi har en duktig och kunnig ledare som tar hand om allt det praktiska och samtidigt är vår chaufför.

Nästa dag blev vi körda av Malmö stads räddnings tjänst till hallen där vi skulle spela. Det fungerade som tidigare år utmärkt. Spelhallen däremot var iskall och dragig. Vårt lag hade blå dräkter och vid dagens slut hade vi samma ansiktsfärg som dräkten och var därför ganska nöjda med att vi blivit utslagna ur turneringen. Efter tävlingen åkte vi till ett matställe för att äta något varmt innan vi for tillbaks till hotellet för att göra oss i ordning för banketten som skulle börja ca hav åtta.

På väg till banketten pratade chauffören om underhållning och plockmats buffé så förväntningarna var ganska stora. När vi kom fram blev vi insläppta i en lång korridor. Vi passerade dörr efter dörr men blev hela tiden anvisade att fortsätta längre fram eftersom dörrarna var för små för att en rullstol skulle kunna passera. Till slut fick vi ge upp försöket att komma in och rulla oss tillbaks genom korridoren.

Vi fick då se en skylt där det stod MAT med stora bokstäver. Eftersom vi inte kunde se underhållningen kunde vi lika gärna äta. Döm om vår förvåning när vi såg att buffen bestod av hundratals små fyrkantiga plastburkar med sallad staplade i travar, små paket med Festis, servetter och plast bestick.    

När vi plockat till oss vår sallad med tillbehör och visat våra brickor som berättigade oss till banketten fick vi reda på att vi skulle ha hämtat vår sallad längre bort. Denna sallad var för chaufförerna. Vi tittade på varan och kände oss som salladstjuvar. Men då sa damen som var ansvarig att eftersom det var samma meny längre bort spelade det ingen roll att vi gjort fel.

Eftersom det inte var planerat var vi skulle sitta och äta vår sallad så trollade vår alltid förutseende ledare fram en plastkasse så vi kunde packa ner den berömda buffén och återvända till hotellet. Där ordnade vi en egen bankett och hade en riktigt trevlig kväll.

Den bankett som handikappidrotten anordnat var nog den sämsta jag besökt. Två vändor i en korridor, en Festis och en sallad som endast kunde göra en kanin avundsjuk. Hela banketten verkar med andra ord varit planerad av en vegetarisk byfåne. Menyn hade inte ens platsat på en utflykt med ett dagis. Det enda som fattades var plasthaklappar.

 

”Mardröm” målad 1967 av Bill Flodin. Asgard Galleri & Konsthandel

 

 

Väl mött en grön hjulben.

Så rullar vi på med ämnet färdtjänst igen. Denna gång gäller det färdtjänst inom kommungränsen. Inom kommungränsen är antalet resor fritt och man kan resa i stort sett när man behöver.

Man kan konstatera att för ett år sedan fick hela organisationen i Borås ett rejält och välbehövligt lyft. Vilket för oss brukare betyder nya sänkbara bussar med lift, ett bättre urval av chaufförer samt en både bättre och proffsigare attityd på beställningscentralen.

Nu verkar man förstått att det är vi brukare av färdtjänst som är kundunderlaget och som är en förutsättning för att organisationen skall få finnas. Så just i nuläget är det inga större problem med färdtjänsten inom kommunen.

Under åren som gått har det varit många både komiska och tråkiga incidenter. Vi får därför tro att förändringen till det bättre kommer att fortsätta och att vi i fortsättningen inte behöver uppleva oss som paket som skall fraktas mellan punkt A till B utan att färdtjänsten är vanliga ”handikappade” människors transportmedel.

Här följer ett exempel på hur det kunde gå till tidigare. Jag skulle gå på en kurs som började 18:30 och hade därför beställt en bil till 18:00. Eftersom ingen bil infinner sig på avtalad tid ringer jag 18:20 och får till besked att bilen är på väg. Efter ytterligare en kvart ringer jag igen och får beskedet att bilen fortfarande är på väg. En halvtimme efter det min kurs börjat ringer jag igen och får då till svar att bilen varit hos mig men att jag inte var där. Eftersom jag skall hämtas och lämnas inne i bostaden borde jag märkt om någon varit i min hall så detta kan omöjligt stämma.

 Eftersom halva kurstiden gått och jag inte orkade vänta längre så avbeställde jag resan. Strax efter ringer samma dam upp och undrar om jag ska ha kvar min hemresa. Talar då om för vederbörande att har man inte kört mig till min kurs kan man ju inte rimligtvis köra hem mig från denna. Tala om att vara ur kurs.

Tjurfäktning målad 1972 av Bill Flodin. Asgard Galleri & Konsthandel

 

Väl mött en rullande hjuben