Under den tid som jag fortfarande kunde arbeta trots att jag är rullstolsbunden råkade jag ut för följande komiska händelse i samband med att jag blev körd från mitt arbete till min bostad.

När vi kom fram öppnade chauffören bildörren åt mig och gick sedan till baggage luckan för att lyfta ut min rullstol. Väl där ropade han flera gånger högt och ljudlikt ”Sitt kvar där och gå ingenstans” Under tiden han gör i ordning rullstolen ropar han igen ”Gå ingenstans”.

När han kommer fram med rullstolen utbrister jag glatt ”Det är inte ofta någon ber mig att inte gå någonstans”. Han blir riktigt förskräckt och ber om ursäkt. Han förklarar att han föregående resa kört några förvirrade personer som han fått jaga runt hela kvarteret.

Undrens tid är inte förbi. Det finns fortfarande någon som tror att jag kan springa. Skämt åsido det förekommer allt för ofta att man behandlas som mindre vetande för att man sitter i rullstol.

Då kan man påpeka för vederbörande att det är fel på benen och inte i huvudet.

”Dansande träd”

 

 

Väl mött sprinter hjulben.